'

Från diktboken “Blodomlopp”

jag väver min historia av stumpar, av trasor
av minnets brokiga lappar
av svarta, blonda, gråa hår
av förfäders bebisfluff
och mormödrars sista andetag
av knappar, av trådar, av skinande pappersbitar
av godisets sötma (karamellen slår mot löständerna
i seg njutning)
av elden på den kådiga tändveden
av mossa, av bivax, av sidenört
av den torra jordskorpan där den växte
av potatisgroddar i det öppnade landet
av nässlor, av svinmålla, av vete och hirs
av hönornas nöjda kacklanden
av doften från hö och vinbärsblad
av gurkors värme, av pumpors frikostighet
av de vita fröna som torkas till jul
av stjärnornas spridda alfabet
av aska, av rimfrost, av rost
av kärlekens mjölktänder
i kärlekens valkiga händer
av korsens blekblå färg, av korsspindlar
av skära äpplen och äpplen
som murknar i korgarna, av mardrömmar,
av hackiga internetsamtal,
förvirrade och lyhörda (hör du mig? jag hör dig),
av fotografier, av fotografier, av fotografier,
av tacksamhet, av bitterhet, av förlåtelse och smärta,
av svar begravda i jorden,
av försent födda frågor,
av tystnad, av tystnad, av tystnad,
av drömmar
och av böcker

Julia

(Chemnitz, Tyskland, 2023)

– Jag är rädd
att den här vägen
inte leder någonstans
att detta vandrande
ska pågå för alltid
att jag aldrig
kommer fram till ett hem
med en skuggig trädgård
en fluffig hund
och ett stort bibliotek

– Var inte rädd, du vet
alla vägar leder hem
du kan inte missa det
kan inte gå förbi, ljusen
från de stora fönstrena glöder och hälsar dig
i paradisets mörker

Stig på, kom in!
Döden tar dig systerligt
i sina armar och bjuder dig
ett glas

JULIA

(Hamburg, Tyskland, 2023)

Genom Schantzenpark
längs med Planten un Blomen
mot Colonnaden, går jag
till min första tyskalektion
på nitton år

“Några nyheter sen sist? Något som hänt?”
frågar den blonderade lärarinnan
och efter att ha sett oss i ansiktet
ges inget utrymme för missförstånd
“Var positiv
– lär hon ut –
det är tillräckligt med negativitet i världen!”

Tomek från Polen,
Mehran från Iran,
Svitlana från Ukraina,
Amina från Syrien,
Julia från Belarus
öppnar sina textböcker
på sida hundratjugosju
och kollar hemläxan
med bisatser

“Jag blir nervös…
när jag har prov”, – svarar Mehran korrekt
“Jag blir glad när jag…
träffar mina vänner”, – svarar Tomek utmärkt
“Jag blir rädd när…
bomber faller”, – svarar Svitlana felaktigt

I textboken står det:
“...när jag ser en läskig film”,
ingen får
störa stämningen i klassen

Tomek från Polen,
Mehran från Iran,
Svitlana från Ukraina,
Amina från Syrien,
Julia från Belarus
talar tyska
som femåriga barn
och ibland tror lärarinnan
att vi verkligen är barn
som borde lära oss
glömska
och tyska
på nivå B1

Från Colonnaden,
längs med Planten un Blomen
genom Schantzenpark
går jag från min första tyskalektion
för att komma tillbaka till min andra,
tredje, och fjärde

Till sist,
i gatans stålspegel
liknar jag en lokalbo
dvs en främling
som alla andra här