Spökstäder, skövlade skogar, brända fruktlundar, miljontals flyktingar, hundratusentals döda, ett pågående krig och en framtid utan utsikter. Så sammanfattas den syriska tragedin. Mitt i detta eller i periferin står syriska intellektuella. En del har gått med den väpnade kampen mot regimen och en del har tagit plats i den politiska delen av kampen. Smärtan av de överväldigande förlusterna kan tysta de mest vältaliga. Men syriska poeter har förvånansvärt inte misskött sin uppgift. Mitt i denna tragedi ljuder deras röster, inte ohörbara. Dikter och reflektioner om den oöverblickbara förstörelsen kommer oavbrutet. Nya oberoende tidskrifter, böcker och enskilda texter via arabiska tidningar och via den elektroniska vägen sprider sig beundransvärt som aldrig förr. Allt som sker måste ha ställt den syriska poeten i en ny situation. PEN/Opp har ställt en fråga till några av poeterna som medverkar i denna upplaga. Vad betyder det att vara en syrisk poet i dag?

Lina Tibi
Penelope, ja, det betyder för mig att vara Penelope, väva om och om igen samma långa schal av en plågsam smärta. Det betyder att ha samma tålamod som hon att vänta på kärleken. Jag byter bara hennes älskades namn mot mitt lands namn. En sådan tid kan vi bara vänta, slicka våra sår och springa efter hoppet. Är inte det konstigt att ordet hopp och smärta består av samma bokstäver på arabiska? Jag måste vara som Penelope. Men Penelope väver aldrig i tysthet. Varje gång sticker hon sig själv skriker hon och talar. Att hålla tyst är nu ett brott, ett stort brott. Att vara en syrisk poet i dag betyder att leva med en smärta som vrider sig, att bli mångfaldigad för att tränga in i smärtans alla öppna porer. Att vara poet och kvinna i en tid där kvinnorna skriker av smärta betyder att jag måste skaffa mig ett annat medvetande. Varken språket eller poesin räcker för att återskapa det som har förstörts. Att vara en syrisk poet, kvinna och mor betyder att jag måste omfamna varje smärta; vara någon sorts Jesus som går med korset på sin rygg. Smärta botar smärta, sår läker sår. Samma sak är det med döden. Det betyder att jag ska vara en Maria som letar i skogen efter en bot för Jesus sår. Vår Jesus har ett stort blödande sår. En hel skog skulle inte räcka för att bota det. Att vara en syrisk poet betyder att jag måste ompröva orden i mitt språk och skapa ett nytt språk. Betyder att koppla ihop mina sinnen till blödningen. Det betyder att jag skriver med blod i stället för bläck. Det betyder att jag avstår från mitt läppstift och mitt smink. Det betyder att torka tårarna som blöter jorden och dölja mina egna inom mig för att gå sönder ensam.

Hazem Alazmah
Det betyder att du läser, skriver och lever på en plats där det inte finns något utrymme för att läsa, skriva och leva. Jag menar att leva ett normalt liv där du inte är en flykting, en mus eller förföljd som många poeter lever idag och miljontals andra människor. Jag bor fortfarande i Damaskus. Det är kanske av en slump, och inget annat än slump, att jag inte har träffats av detta krig som förs urskillningslöst mot kvarteren, husen och städerna. Den syriska poetens liv liknar alla andra poeters liv. Det förs krig och mördande framför ögonen på oss alla, varenda dag. Man liknar alla poeter som befinner sig i en valsituation där du måste ta parti för livet eller friheten.

Amira Abul Husn
Det mest angelägna i dag är frihetsfrågan och de diktatoriska regimernas existens inklusive de religiösa. För mig som poet och som syriska betyder detta allt. Att vara en syrisk poet betyder att man har brutit en långvarig tystnad. Det betyder också att man har besegrat rädslan. Man står öga mot öga med sig själv och är fullt kapabel att rannsaka sig för att möjligen se sig själv i ett nytt ljus. Det betyder att man bryter en självvald isolation och börjar interagera sig med andra människor eftersom de behöver dig och du behöver dem. Kanske gör sig dikten oåtkomlig för dig, men den kommer tillbaka. Drömmen om ett bättre land större än dikten. Kanske är den till och med ett incitament för att skapa en bättre dikt.

Racha Omran
Att vara en syrisk poet betyder att samtala med döden varje dag. Att du blir vän med sorgen och smärtan. Att du dricker alkohol blandad med förtvivlan och tårar. Att du uppfinner enkla sätt att leva. Att vara en människa för att du inte ska bli vanställd inuti. Att du ibland idkar små nöjen som korta kärleksaffärer och skratt. Att du skriver om allt detta för att inte förlora. För att inte glömma att du är en poet – ett vittne.