Hoppa till huvudinnehåll
Hatspråk
7 min läsning

Mitt namn är Melusi Simelane

Swaziland, eller Konungariket Eswatini som det formellt heter, är en absolut monarki som 1968 blev fritt från britternas koloniala styre. I Swaziland är det olagligt att vara homosexuell och att vara öppen med sin läggning som HBTQI-person innebär stora risker för hat, hot och förföljelse. HBTQI-aktivisten Melusi Simelane, kommunikationschef på organisationen ”Rock of hope” berättar här om sitt land, sin kamp och att leva med en hotbild och känna att världen ständigt krymper – allt till priset av att vara sig själv. Simelane arbetar också med HIV-prevention. Swaziland har den högsta procenten HIV-smittade i världen, 27% av befolkningen befaras bära på viruset.

Credits Text:Melusi Simelane Översättning: Anna Strandberg 11 november 2020

Jag heter Melusi Simelane och är i första hand människorättsaktivist och i andra hand förkämpe för HBTQ-personers rättigheter. Detta för att jag håller humanitetens värden högst av allt. Historiskt sett har vi afrikaner varit människor som satt humaniteten främst, före allting annat, och det är något som motiverar mig att fortsätta med mitt arbete. Jag är född och uppvuxen i Konungariket Eswatini, det land som tidigare hette Swaziland. Landet är den sista absoluta monarkin i södra Afrika, och det har, kan man säga, sina för- och nackdelar. Kanske mest nackdelar – om vi ska använda mänskliga rättigheter som måttstock.

Efter att ha arbetat i över tre år för en organisation för ”nyckelpopulationer”, och framgångsrikt arrangerat Swazilands första Pride-manifestation 2018, grundade jag organisationen ESGM – The Eswatini Sexual and Gender Minorities. Det är en organisation som startades utifrån behovet att låta rörelsen växa och att skapa en miljö som tillvaratar HBTQ-personers intressen i landet. ESGM är den enda organisationen i Swaziland vars syfte är att arbeta för HBTQ-personer och deras rättigheter. Detta är sannolikt anledningen till att landet har nekat organisationen att registreras. ESGM har fått HBTQ-rörelsen i Eswatini att göra framsteg inom flera områden. Det var hög tid för detta – HBTQ-personer behövde en organisation som för deras talan och lyfter deras frågor. ESGM är en medlemsbaserad organisation, vilket underlättar förståelsen av de behov HBTQ-personer i Eswatini har. Det gör det också lättare för oss att mobilisera våra insatser och ta upp kampen mot de svårigheter vi ställs inför inom våra olika livssituationer. Dessutom öppnar det möjligheten för oss att skapa drömmar och att tillsammans bygga upp en bild av vilka förändringar vi önskar oss.

Myndigheterna i Eswatini nekade ESGM att registreras 2019. Skälet till det avslaget är kriminaliseringen av frivilligt samkönat sex mellan vuxna män, enligt den rättspraxis som reglerar brottet sodomi, en lag som härrör från den koloniala eran. Ett annat skäl som getts är att sexuell läggning inte finns med i listan över skydd mot diskriminering i vår grundlag. Detta har å andra sidan inte hindrat mig från att låta samtalet fortgå. Via bland annat webbkonferenser, på organisationens Facebooksida, utan möjlighet att träffas offentligt, och genom att sätta upp en annonstavla i huvudstaden med texten: ”Konstitutionella rättigheter gäller alla människor” har jag lyckats driva frågan vidare.

Jag har också tagit initiativ till och lett en årlig HBTQ-konferens i Swaziland. Den första hölls på Hawane Resort i november 2019 och den andra kommer att hållas i Mantenga Lodge i september 2020. De här konferenserna är tänkta att bli en mötesplats inte bara för ESGM-medlemmar utan för hela HBTQ-rörelsen där de kan samlas och diskutera frågor som är viktiga för dem.

I en forskningsstudie gjord 2019 rapporterade HBTQ-personer i Swaziland att 30 % av dem hade blivit nekade sjukvård på grund av sin sexuella läggning och/eller könsidentitet. I samma studie framkommer att över 40 % av personerna i den här gruppen bär på självmordstankar, vilket är ett stort problem bland dem som själva identifierar sig som HBTQ-personer. Det är också viktigt att nämna antalet människor i Swaziland som lever med HIV, vilket är 27 % av befolkningen (2018). Förebyggande åtgärder mot HIV och utbildning av personer inom HBTQ-gruppen är också en viktig del av mitt arbete. Alla de ovan nämnda problemen är nära förknippade med bristen på information till HBTQ-personer, och dessutom med kriminaliseringen av frivilligt samkönat sex mellan vuxna män. Att ESGM nekats att registreras som organisation är en ständig påminnelse om att den här gruppen människor inte ges någon plats i samhället i stort i Swaziland, och att myndigheterna inte tänker göra något för att skydda oss från de utbredda fördomar som råder. De ser snarare till att vi blir konstant diskriminerade på grundval av vår sexuella läggning. Vår grundlag skyddar oss inte.

Den första konferensen vi anordnade fick stor uppmärksamhet i media. Man rapporterade mycket om den i våra två största dagstidningar och den tog fullkomligt över nyhetsflödet i nästan två veckor efter att den hållits. Frågorna från konferensen som togs upp och diskuterades är av stor betydelse för oss, och stora delar av samhället var tidigare inte medvetna om det intresse HBTQ-gruppen har inom de bredare samhällsfrågorna. Det var av den anledningen vi närapå dominerade hela veckans nyhetsrapportering, som tog upp en rad olika frågor som hade diskuterats på konferensen.

Inom mitt verksamhetsområde, och på grund av den uppmärksamhet mitt arbete har riktat mot mig själv personligen, har jag inte enbart blivit utsatt för illasinnade hatmeddelanden och hotelser i sociala medier, utan har också flera gånger blivit trakasserad fysiskt. Det handlar om allt från att attackeras av andra studenter på universitetet under 2017/2018 till att bli förolämpad av min hyresvärd och mina grannar under de senaste månaderna, till det faktum att jag nyligen märkt att jag ofta är förföljd, mestadels av civilklädda poliser.

Under de senaste två åren har mitt liv förändrats till det sämsta tänkbara. Jag har tagit strid med myndigheterna, allt från att tala om kränkningarna av HBTQ-personers rättigheter på mötet för samväldets statsöverhuvuden 2018, där de högsta företrädarna för samväldets regeringar ingick, och där ministrar i Eswatinis parlament var närvarande, till de många möten jag haft med polischefer om att få arrangera den första Pride-festivalen 2018. Även om det tydliga intresset för HBTQ-rörelsen internationellt har skyddat mig från direkta attacker har det inte satt stopp för nätmobbning och ett flertal hackningar av mina elektroniska enheter.

Efter handläggningsmötet av registreringsfallet i juni, ett ärende som till slut sköts upp på obestämd tid, blev jag skuggad av civilklädda poliser som vid ett tillfälle kom in på min arbetsplats under förevändning att de sökte efter en för sammanhanget ovidkommande person. Några av mina kolleger och ESGM-medlemmar på handläggningsmötet blev också skuggade på väg från mötet – ända tills de klev på sina bussar för att åka hem.

Det är så här min tillvaro har utvecklats i Eswatini, och trots att jag aldrig tappar fokus på det större målet, råder det ingen tvekan om att min frihet och mina rättigheter ständigt kränks, även om det ibland sker indirekt. Jag har följaktligen blivit tvungen att dra ner på många av mina sociala kontakter efter ett flertal attackförsök från icke-identifierade personer. Situationen underlättas inte av den fientliga stämningen i mitt bostadshus, där grannarna ständigt lämnar in anmälningar till hyresvärden om mitt påstått olämpliga beteende.

Nyligen uttalade sig ordföranden i samfundet för icke-statliga organisationer och sa att ”de inte stöder ’konflikter’ med myndigheterna”, och syftade då på registreringsfallet. Det här är exempel på de uppfattningar vi tvingas bekämpa och/eller arbeta för att rätta till, medan vi samtidigt arbetar mot det större syftet att få igenom HBTQ-personers rättigheter i Eswatini. Bristen på stöd från ledande organisationer i landet har försvårat saken för mig – men jag ger inte upp. Jag har vant mig vid att bli illa behandlad och förtalad. Jag fortsätter att kämpa för att bygga broar och synergieffekter med organisationer för mänskliga rättigheter och organ inom civilsamhället. Och – givetvis – att verka för en ökad acceptans inom de breda samhällslagren för människors rätt att uttrycka olika sexuella läggningar och könsidentiteter.

Donera

Stöd yttrandefriheten runtom i världen genom att ge en gåva till PEN/Opp. Varje bidrag gör skillnad!

Ge en gåva på Patreon
Fler sätt att engagera sig

Sök