Inte jag
Dikten ”Inte jag” tar sin utgångspunkt i ett personligt minne knutet till stadsdelen Tadamon i Damaskus, där en av de mest brutala massakrerna under det syriska kriget ägde rum. Poeten återvänder till ögonblicket då mördaren blev känd och synlig, inte som en fullständig främling utan som en möjlig granne eller ett bekant ansikte.
Det här är inte jag
Jag har redan försvunnit
Jag är död
Jag föll ner i en grop
där otaliga lik tog emot mig
Du, Amjad
du vackra monster
du överraskade mig
med ditt sorglösa rökande vid gropens kant
med dina svordomar
som jag har hört hela mitt liv
Det var inte så länge sedan
vi drack te tillsammans
vandrade genom Damaskus tillsammans
och lekte på trottoaren
Det var inte så länge sedan
vi sågs på Micro
och skrattade
Det här är inte jag
Jag är död.
Jag var tvungen att dra mig undan från världen
byta namn
dölja min identitet
Jag är inte från det där landet
Jag hör inte hemma bland de där vilddjuren
Jag hör inte hemma där borta.
Jag är från al-Tadamun
ja, nära den där djupa gropen
nära de brinnande däcken
som fortfarande luktar
Jag är från den där galna mångfalden
Mina grannar kom från alla hörn
Al-Salamiyya låg alldeles i närheten
Jag hyrde hos en från kusten
Alla slags kyrkor
och alla druser med sin uppviglande dialekt
fanns nära mig
Jag är från Damaskus
närmare bestämt från al-Tadamun
nära Osmanmoskén
Där låg vårt hus
Vem tar bilder nu? Haitham?
Han är kanske död
Vem kan berätta för mig vad som hände Muhammad?
De har kanske gömt hans kropp
Vem ska vägleda främlingar nu?
Var är vårt hus?
Var är våra grannar?
Var är barndomsvännerna:
Husam, Wisam?
Min mamma?
Mina bröder?
Vem kan samla deras skor
för att bevara dem som minnen?
Vem kan samla deras resväskor?
Vem samlar deras identitetskort
så att jag kan vittna om deras död?
Jag ska inte berätta för européer
vad de mina och våra vänner
har gjort
Jag säger inte vilka vi är
eller vad vi heter
Du, Amjad
du vackra monster
vad för slags kost åt du för att bli en sådan?
Vad drack du?
Vem umgicks du med?
Vem var din mor som uppfostrade dig?
Hon måste vara god
ömsint mot sina syskonbarn
Du, Amjad, du mördare
som vi säkert har mött
omfamnat
levt med
hur kunde du döda oss så fullständigt?
Hur vågade du?
Hur kunde din hand
inte ens darra?
Hur kom det sig att inget kunde stoppa dig?
Amjad, låt kameran gå
Vi föll alla i din grop
du med oss
du först
trots att du trodde
att du hade klarat dig.