Återigen står jag framför spegeln
betraktar det jag ser
Det är en reflektion som syns
En reflektion som dina ord har skapat

Det är inte längre jag som syns

Allt jag ser är hur jag blöder
tack vare dina ord
Allt jag hör är hur du skriker dessa ord

Svalt dina ord så länge nu
Jag fortsätter att svälja dem
även om tårarna rinner ner längs mina kinder
och trots att syret knappt når mina lungor
så står jag fortfarande här framför spegeln

Ensam
Du är inte längre här hos mig
Nu finns det andra här, men det är aldrig samma
Det är alltid någon ny som ska ersätta dig

Men han stannar aldrig länge
Det varar för en kväll
för nu är det hans kläder som ligger på mitt golv och det är hans händer som rör min kropp

Trots att jag är med andra nu så är det ändå du som går runt i min kropp
Jag ser mig ännu en gång i spegeln och man ser tydligt hur dina ord är inbrända på min kropp
En strykande rörelse över min hud som nu är full av osynliga ärr
Men ändå så låter jag någon annans händer beröra mig

Medan han kysser varje millimeter av min hud
så är det nästan som om jag glömmer dig och dina ord

Det är bara han och jag i nattens mörka timmar

Precis som att du får mig att glömma hur ont verkligheten gör
så utnyttjar du mig också
även om dina kyssar skulle kunna få mig och tro något annat

Under nattens stjärnhimmel så känner vi smaken av lust
och vi låter lusten ta över
för just nu så spelar inget annat någon roll
Vi båda vill bara få dränka oss i smaken av varandra

När solens första strålar kommer så är han redan borta
men som vanligt ser jag att ditt ansikte är tillbaka i spegeln
Det dröjer inte länge innan jag hör hur du skriker alla dessa ord igen
Precis som alla andra gånger så börjar tårarna att rinna

Jag ställer dig denna fråga
“När ska du låta mig gå?