Den syriska litteraturens identitet har formats i takt med omvärldens skiftande syn på de upphöjda humanistiska värderingarna – värderingar som genom tiderna satt människan i fokus. Men litteraturen, liksom andra hörnstenar i mänskligt liv, påverkas också av påfrestningar: krig, konflikter och svängningar i lokal och internationell politik. I den kulturella kampen för att bevara sina värderingar kan litteraturen förlora sina särdrag – eller till och med den identitet den en gång bar.

Detta var nära att drabba den syriska litteraturen under revolutionen och de krig som följde. Men förkämpar för litteraturen, kulturen och yttrandefriheten har stått emot och hindrat ett sammanbrott. PEN Syrien arbetar för att vara en av dem.

Sedan organisationens start för några år sedan har vi strävat efter att hålla fast vid litteraturens universella värden och mänskliga rättigheter, i synnerhet yttrandefriheten. Genom långvariga ansträngningar, präglade av den grundande gruppens tålamod och tro på projektet, har vi öppnat dörren för allt möjligt samarbete. Vår målsättning har varit att presentera den syriska litterära mångfalden för omvärlden, och att visa hur yttrandefrihetens stora kraft kommer till uttryck när syriska författare ges en lämplig plattform.

Detta är vad vi ser fram emot i detta första officiella samarbete med våra vänner i Svenska PEN, genom att publicera ett särskilt nummer av tidskriften PEN/Opp med en kulturell, litterär och politisk prägel. Numret innehåller tolv syriska texter: poesi, noveller, politiska och litterära essäer samt andra genrer.

Texterna har valts ut efter noggrann genomgång som säkerställt en jämn könsfördelning, en rättvis representation av deltagare både från landet och diasporan, samt en mångfald av perspektiv.

Huvudsyftet är att detta nummer ska fungera som ett fönster mot ett kreativt rum, som inbjuder till att lyssna nyfiket på röster som formats av komplexa motiv: minne, överlevnad och exil – i en tid då den syriska litteraturen fortfarande kämpar för den plats den förtjänar, trots omvälvningar som sveper över världen och dagligen drar den mot ytlighet och trivialisering.

Det som utmärker detta specialnummer är att det påminner om att litteraturen ofta föds ur katastrof, snarare än som en följd av den – och fortsätter att utföra sin verkliga uppgift: att vara det mest sanningsenliga vittnet. Texterna, oavsett genre och form, strävar efter att representera mänsklig, estetisk och språklig mångfald. De syriska författarna är inte bara vittnen till en tragedi eller offer som söker medlidande och uppmärksamhet genom sitt lidande. Världen bör därför förstå att skrivandet för syriska författare aldrig har varit en kulturell lyx, och att kärnan i det vi försöker förmedla är själva texten som ett motstånd mot tystnad, förvanskning och glömska. Det är ett försök att bevara den syriska identiteten genom att fokusera på språkets förmåga att vara en plats för frihet när andra utrymmen krymper eller försvinner.

Vissa av texterna är skrivna i exil, andra i Syrien, vilket berikar numret med en stor variation i ämnesval och sätt att närma sig dem, inifrån eller på avstånd. Ämnena sträcker sig från det allmänna och politiska, sedda genom personliga åsikter och intryck, till texter som bärs av ett poetiskt och berättande språk, med en subjektiv närhet till det vardagliga. Den syriska litterära rösten går därmed i takt med världslitteraturens utveckling och förändring, samtidigt som den ger uttryck för en återuppfinning av hemlandet – inte bara förlusten av det.

Detta samarbete mellan PEN Syrien och Svenska PEN är för oss författare en solidarisk, kulturell och etisk handling, inte enbart en institutionell eller organisatorisk åtgärd. Yttrandefrihet blir mer äkta och meningsfull när författare ges möjlighet att visa sina verk och när dessa verk når en bredare publik. Här blir översättningens roll avgörande: dess uppgift är inte begränsad till att överföra ord från ett språk till ett annat, utan den bär den syriska erfarenhetens nyanser och inre världar till en vidare global sfär, bortom den snäva och oroliga lokala kontexten. På så sätt gör översättningen detta nummer till en litterär bro, som skapar mötespunkter mellan skilda erfarenheter utan att sudda ut originaltexternas särprägel. Texterna må skilja sig åt i stil, form och generationstillhörighet, men förenas av den djupa och grundläggande frågan om människan under påfrestande omständigheter.

Detta är en inbjudan från oss, författare i PEN Syrien, att läsa våra texter som självständig litteratur med egen struktur, bildspråk, rytm och specifika tystnad, inte bara som dokument eller exempel på lidande. Numret kanske inte ger fullständiga svar på frågor om tillståndet i Syrien, landets rika litteratur eller frågor om frihet, fred och framtid, men det berör med all säkerhet flera av dem, med ett djup och en uppriktighet som berikar skrivandet som erfarenhet – en erfarenhet som lyser allt starkare när den ges en egen, sanningsenlig röst och ett levande minne.

/Raafat Hekmat, Gästredaktör