Hoppa till huvudinnehåll

 Ett eko

Text & form-eleverna på Fryshusets gymnasium har skrivit kollektiv poesi som ett svar till de röster som hörs i Arabiska vårens sprängda hjärtan.

Hör ekot tvärs över jorden mellan oss med så olika förutsättningar, liv och språk, men som alla bär på skrivande hjärtan.

Annika Heurgren, lärare.

Credits Text: Julia, Sara, Walter, Assassinmidnight, Sofia, Noah Foto: Julia 08 oktober 2021

1

Alla skriver någon gång i livet
Alla skriver om sina tankar, sina funderingar på livet
Alla skriver på sten
Alla skriver likt skrivandet är det enda de har kvar
Everybody writes what they think

Somliga skriver på papper
Somliga har rätten att skriva
Somliga skriver texter som de inte kan publicera, som de gömmer i sin byrålåda
Some write whole worlds they visualise in their heads

Några skriver om sten
Några skriver i skymning, invid stängda fönster
Några skriver om saknaden av ord
Några skriver texter som publiceras och älskas världen över
Några fängslas
A few write them really them quite engagingly

Andra berättar om sina texter
Andra skriver om papper
Andra skriver för att hedra
Andra skriver inte alls. Kanske intresserar det dem inte, vad vet jag…
Others write them poorly

Ingen skriver om berg
Ingen skriver om censuren, ingen som har fått sin bok tryckt i alla fall
Ingen berättar om sin egen censurering
Nobody writes perfectly

De skriver om företag
De skriver för att de ännu tror, och ännu hoppas, på förändring
De fortsätter att skriva i hemlighet, drömmer om ett land utan censur
De döljer andras ord som om de har rätten
De skriver inte längre, för ingen kommer lyssna till deras tankar
They write something as well I would think
Just about any old schmuck can do it honestly

Vi skriver om oss själva och om andra, men ger karaktärerna påhittade namn
Vi skriver om människor
Vi skriver vad vi önskar att vi kunnat finna i en bok
Vi hoppas att framtiden ska se annorlunda ut, att det ska vara en säker plats för alla världens författare
We write something I believe

2

Censurerade poeter.
Poeter med krossade drömmar
och undangömda dikter
tystade med hot och våld
de vill vara fria men universum har övergivit dem.
Dödade.
Inlåsta med tjuvar och mördare.
En källare med spindlar och kryp
där pennan har tagits ifrån dem
lagda i gravar av betong och galler
över mörkblått hav
och under stjärntomma skyar
där ingen kan höra dem skrika
eller gråta.
Men deras hopp kommer aldrig att släckas
då i deras själ, frihetens lågor fladdrar vidare
Knackningar, inslagna dörrar
spruckna fönster och exploderande lampor
Ordens kraft tillåts inte förändra.
Orden i en dikt är min familj
och mitt hopp om fullständig frihet.
Då röst och dåd förråder
det som ännu inte sagts
det ska vi skrika högt in i tomheten
den totala tomheten
där ingen lyssnar eller ser
tomheten är den plats där jag känner mig fri
den plats där rätt är som fel.
I mörkret vid mitt skrivbord
i mörkret av min själ

Donera

Stöd yttrandefriheten runtom i världen genom att ge en gåva till PEN/Opp. Varje bidrag gör skillnad!

Ge en gåva på Patreon
Fler sätt att engagera sig

Sök